Frågor och svar om energiborrning och värmepumpar
Frågor och svar om bergvärme, energiborrning och värmepumpar.
Berg finns det överallt, men på många ställen måste man borra sig till det. Generellt sett finns det två sorters berg vi kan nå på detta sätt – urberg eller sedimentärt berg. Såväl urberg som sedimentärt berg kan användas för utvinning av värmeenergi, men de har olika värmeledningsförmåga. I praktiken betyder det att man borrar djupare i sedimentärt berg jämfört med urberg för att kunna utvinna samma energimängd.
En värmepumpanläggning kopplat till ett borrhål sänker naturligtvis temperaturen i borrhålet. Men sänkningen kompenseras av att energi flödar in från bergmassan. Man räknar med att temperaturen stabiliseras efter ca 5 år och blir några få grader lägre än före borrningen. Det viktiga är dock att din värmepumpanläggning inte bortför mer värme än det som tillförs borrhålet. Är anläggningen rätt dimensionerad, kommer borrhålet att kunna leverera värme för all framtid. Det är alltså viktigt att dimensioneringen av anläggningen görs korrekt så att man får fram rätt borrhålsdjup. Vanligen räknar man med att energiuttaget kan beroende på geologi och temeperatur, variera mellan 10-30 W/m (per meter borrhål) vid kontinuerlig drift. Ju längre norrut desto lägre är den genomsnittliga temperaturen i berget, vilket måste kompenseras med längre borrhål.
Det beror helt och hållet på de geologiska och hydrogeologiska förhållandena på platsen. Generellt sett talar man om ca 10 meter som en säkerhetsgräns med tanke på själva borrningen. Eventuellt kan vattnet i en befintlig dricksvattenbrunn påverkas under en kort period, men risken för bestående skador bedöms som liten. Samråd alltid med borraren innan den slutliga platsen för energibrunnen väljs.
Rent borrtekniskt finns det ingen skillnad mellan en brunn avsedd för utvinning av dricksvatten och en energibrunn. Om borrhålet är tillräckligt djupt och dess diameter minst 105 mm (kollektorslangarna måste få plats), kan det användas som energibrunn. Känner du inte till borrhålets djup och diameter, kan du kontakta SGU:s brunnsarkiv – enligt lagen skall borrare anmäla varje borrad brunn till SGU.
Generellt sett går det bra. Det finns dock ett par viktiga aspekter som måste beaktas. I en dricksvattenbrunn monteras vanligen en dränkbar pump nära brunnsbotten – i en energibrunn löper kollektorslangarna från marknivån nästan ända ner till botten. För att båda systemen skall få plats krävs det borrhål av något större diameter än vanligt.
När värmepumpanläggningen är igång, avkyls vattnet i brunnen, vilket i sin tur leder till att det åtgår mera energi för att värma upp detta vatten, exempelvis för dusch eller matlagning. Det betyder att en del av den energivinst man får i sin värmepumpanläggning försvinner. En annan viktig faktor är förändring av borrhålets aktiva djup. Då vattennivån i brunnen sänks i samband med vattenuttag (i samband med bad), minskar den aktiva borrhålslängden, vilket direkt påverkar tillgången på värmeenergi. I brunnar med låg tillrinning kan detta resultera i avsevärd sänkning av systemets kapacitet.
Slutligen kan ett praktiskt problem nämnas. I en kombinerad dricksvatten-/energibrunn monteras kollektorn så att den hänger fritt ovanför pumpen, för att inte skadas av pumpens rörelser. Vid pumphaveri måste kollektorn tömmas på kylvätska och lyftas upp innan pumpbyte kan ske. Det för med sig att hela kollektorinstallationen måste göras om, kylsystemet fyllas på nytt osv. Hela denna procedur ökar naturligtvis risken för att skada kollektorslangen.
Valet av borrhålsdiametern är helt avhängig det djup och den utrustning som krävs för att brunnen skall fungera på ett tillfredsställande sätt. I en energibrunn vill man åstadkomma ett maximalt värmeflöde från det omgivande berget in i kollektorn. Därför skall borrhålsdiametern inte vara onödigt stor, dock minst 115 mm (av tekniska skäl).
Ja, det kan man, under förutsättning att det fylls med något material som säkerställer kontakten mellan kollektorslangen och berget. Man kan använda borrkax, bentonit (en typ av naturlera), kvartssand osv. Materialet skall ha så hög värmeledningsförmåga som möjligt.I Sverige finns det knappast några områden där borrhålen är helt torra – efter en viss tid fylls de med vatten. Men om ett borrhål är helt tätt och inget vatten kommer in i det, då vattenfyller man det manuellt. Ett tätt borrhål släpper inte heller ut något vatten och borrhålslocket begränsar avdunstningen till ett minimum. Vanligen kontrolleras borrhålets täthet och grundvattennivån genom att fylla på vatten ända upp till markytan. Efter några dagar stabiliseras vattenytan på det djup som anger grundvattennivån.
Ett eneregiborrhål har i princip en obegränsad livslängd med avseende på sin förmåga att leverera värme. Däremot kan de komponenter som ingår i borrhålsinstallationen ha olika livslängd. Idag uppskattas livslängden hos stålfoderrören och kollektorslangen till ca 100 år.
Ett seriöst borrningsföretag skyddar både gräsmattan och huset så att dessa inte skadas i onödan. Som kund får du förbereda en körbar väg för riggen – räkna med minst 2 meters bredd. En rigg under arbete behöver arbetsyta på ca 3 m x 4 m – dels för att ställa upp riggen och för att borrarna skall kunna röra sig fritt runt om maskinen. Även om många företag skyddar området närmast riggen med presenningar, får du räkna med avtryck i gräsmattan och en del ”lervälling” runt själva borrhålet. I övrigt skyddas husfasaderna med presenning för att undvika stänk och minimera dammbeläggningen på fönstren m m. Moderna borriggar drivs med tryckluft från en kompressor. Du får räkna med en hel del buller under arbetsdagen. Det tar ungefär en dag att borra ett genomsnittligt borrhål under normala förhållanden.
Vilka ingrepp måste man göra i husfasaden?



























